Käraste Helena

Jag får fortfarande svårt att andas när jag tänker på att Du är borta. Det är obegripligt, så oerhört svårt att ta in. Din närvaro var så stark och så självskriven i mitt liv som Din bokförläggare och Din vän.

Vi träffades för många år sedan under Din tid som nyskapande formgivare och tidningsmakerska på Moderna Tider. Vi delade lokal och pratstunderna blev många och långa. Alltid lika trivsamma och intressanta oavsett om vi talade politik, konst, litteratur eller familjeangelägenheter.  Snart blev Du den naturliga smakrådgivaren för oss alla. Det kunde röra sig om bokomslag eller illustrationer, om kataloger eller affischer, eller varför inte inredning och kläder. Din smak var osviklig, alltid lika utsökt. Och då visste jag ändå absolut ingenting om Dina skrivartalanger.

När Du en dag berättade om Din märkliga familjehistoria förstod jag att Du längtade efter att skriva. Jag uppmuntrade dig så gott jag kunde. Jag kunde då inte drömma om att Du var kapabel att författa en roman som skulle slå Sverige med häpnad. Men så jag misstog mig! ”I skuggan av ett brott” blev en fulländad stilistisk och kommersiell framgång!

Och plötsligt var det uppenbart för alla att en stor svensk författare var född vid 63 års ålder. Det var inget konstigt med det, verkade Du tycka. Det var bara att ännu en gång byta yrke och satsa på den nyinslagna författarbanan. Det var bara att kavla upp ärmarna och skriva Din andra bok, ”Hon älskade”.

Utgivningen av dina böcker gav mig tillfälle att umgås med Dig mycket mera. Under några av våra turnéer blev jag varse om ytterligare en stor talang Du lyckats dölja för mig. Det visade sig att Du även var en gudabenådad talare. Med Din intensiva scennärvaro kunde Du fullständigt hypnotisera Din publik. Folk ville aldrig gå hem. De kunde inte få nog. Och jag själv upptäckte snart att jag var lika tagen varje gång, oavsett hur många gånger jag hört Dig.

Du har överraskat mig många gånger. Dina talanger var många och Ditt mod att ta Dig an något nytt har imponerat på mig. Både i privatlivet och i yrkeslivet har Du vågat bryta mönster och konventioner med en självsäkerhet och lätthet som får mig att tänka på att det är så modiga kvinnor ska vara. Och jag är inte förvånad över att många har sett upp till Dig som kvinna. 

Så det känns mycket tungt när jag tänker på att jag inte längre kommer att få möta Dina nyfikna, pliriga ögon eller höra Ditt smittande skratt. Jag har svårt att förstå och acceptera att en så stor författare försvann så snabbt och lämnade efter sig så många oskrivna böcker. Vi är många, många som saknar Dig.

Julen-toppen på berget

Vi har alla en bild i huvudet av hur ett år ser ut. För mig känns året som att klättra uppför ett brant berg.

Lite segt och trögstartat i januari och februari. Då övermannas jag av känslor som alla handlar om hur vi någonsin kommer att överträffa det gångna året.

I mars och april börjar livet kännas en aning lättare: då har äntligen de första vårböckerna kommit. Nu kan vi börja sälja böcker på allvar. Men det är fortfarande lång väg att vandra och vårvindarna kan vara förrädiska.

Och så kommer sköna maj och klättringen går smidigare: pocketböckerna springer iväg ända fram till  slutet på juni. Så när lugnet-före-stormen-månaden juli infinner sig gäller skön vila och intensiv mental träning. Välbehövligt för att  kunna tackla alla underbara boksläpp i augusti och september.  

I oktober och november springer jag så fort uppför att jag ibland snubblar över mig själv. Då tar alla Bokens Dagar och andra bokevenemang över mitt liv. Jag reser land och rike runt med våra författare, pratar med läsare och bokhandlare. Och med Frankfurts mastodonta bokmässa  bakom mig är det blixtklättring som gäller. Då finns ingen tid att  tänka, nu gäller det bara att sälja böcker. 

Det är först nu i decembermörkret som det visar sig om klättringen var värt besväret.  Och det är nu när julen närmar sig som jag kan få svindel när jag tänker på all den möda vi lagt ner för att nå ut med våra böcker. Det är nu det är upp till bevis om årets storsatsningar lyckas nå fram till de många bokläsarna i julhandeln.  Hur ska det till exempel gå för Karins En sannolik historia, Kristinas Berlusconi – italienaren, Nisses Livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet, Ians Hetta, Alexanders I den första kretsen eller Wells Härjat och bränt?

  Minns med glädje vår lunch med Ian McEwan

Så ser mitt bok-år ut, så har jag levt de senaste 35 åren. Och jag kan knappt bärga mig inför nästa klättring uppför 2011-års-berget!

Med en varm julhälsning,

Dorotea

Kristina och Silvio – en oslagbar kombination

Hon kom som en vind, farande från Rom och tog Sverige med storm.

 Aldrig har jag vågat hoppas att Berlusconi – Italienaren skulle väcka så stor uppmärksamhet i vårt land. Men det är förstås kombinationen som visat sig vara extra explosiv: den pålästa, välformulerade och charmiga Kristina Kappelin möter Europas största politiska gåta idag, den karismatiske och för oss ack så obegriplige italienske ledaren Silvio Berlusconi.

Lustigt nog sammanföll vår  utgivning med den omtalade kungabokens publicering. Och vips kopplade svensk media samman Berlusconi med vår svenske kung och hans kvinnoaffärer. Kristina har fått finna sig i att kommentera likheter mellan dessa båda herrar hur olika de än är. Och lustigt nog kunde hon konstatera att svenska folket, i likhet med italienarna, tycker ganska synd om sin ledare och har stor förståelse för hans kvinnotycke.

Och nu har Kristina Kappelin fått erfara att hon har många, många fans i Sverige. Folk verkar ha gått man ur huse för att höra Kristina berätta om hemligheten bakom fenomenet  Berlusconi. Kristina har flitigt setts i media den gångna veckan. Hon har även stått på flera olika scener,  bl a  på Berwaldhallen, Klara Soppteater, ABF-huset i Stockholm och på Bokens Dag i Malmö. Överallt har publiken varit som hypnotiserad, hungrig på mera.

 När Kristina-vinden svept över Sverige har hennes svenska fan club på Facebook ”Alla vi som älskar Kristina Kappelin” fått helt oanade nya proportioner. Vi är många som hoppas att hon snart kommer tillbaka och hypnotiserar oss igen.  

Varma hälsningar i novembermörkret,

Dorotea

En kväll i bokens tecken på Berwaldhallen – du kommer väl?

Just när bokläsarna sjunker ner i den bekvämaste hemmafåtöljen för att ta sig an höstens boknyheter springer våra författare som fortast mellan diverse offentliga uppträdanden. De ägnar sig intensivt åt allehanda Bokens Dagar, Litterära aftnar och Bokhandelsträffar. Vi häpnar emellanåt när vi ser hur mycket folk som vill vara med och lyssna. Det är oerhört inspirerande att möta denna väldiga läsande publik som väller in. De brinner för att lyssna på författarna, köpa böcker och sedan, just det, bege sig hem och läsa.  

Det personliga mötet slår det mesta. Dessa spännande publikmöten trotsar allt prat om bokens nära förestående död och allmänhetens ointresse för läsning. Det är inte sant, vill jag ropa allt jag orkar. Titta bara på alla dessa välfyllda teaterlokaler från Västervik till Linköping, från Västerås till Malmö. Titta bara på alla läsecirklar som finns. Nog läses det som aldrig i vårt avlånga land!

Just nu ordnar vi och donar som mest för att lysa upp novembermörkret med en festlig tillställning på Berwaldhallen den 9 november, Med hjärtat för boken. En kväll där ordet och läsandet står i centrum.  Några av våra högaktuella författare kommer att berätta om sina böcker, bland andra Italienexperten Kristina Kappelin (se bilden) som kommer att prata om sin purfärska bok Berlusconi – italienaren. Karin Alvtegen har lovat att berätta om hur det känns  att sluta skriva deckare och skriva  en roman i stället.  En sannolik historia är en försäljningssuccé trots att den inte rymmer ett enda mord. Vi kommer att få en försmak av en bok som ännu inte är klar: den orädda  Inga-Britt Ahlenius kommer i ett samtal med Niklas Ekdal att berätta om sina år som högt uppsatt FN-chef och sin uppseendeväckande bok Ms Fearless & Mr Chance. Marika Lagercrantz kommer dela med sig av en av sitt livs största läsupplevelser.

 Det blir som alltid en härlig blandning av författar- och skådespelarframträdanden, fin musik, rolig teater och högtidlig prisutdelning.  

Tänk en hel salong med bara bokintresserade. Du kommer väl också? Biljetter köper du direkt hos Berwaldhallen.

Alla är varmt välkomna!

 Dorotea Bromberg

Ljuva livet på bokmässan – bekännelser från en torktumlare

Jag älskar bokmässan. Har lyckats  besöka den alla 26 åren. Första året var vi i stort sett det enda förlaget som var där. Med den enda internationella författaren: Isaac Bashevis Singer. Men det kändes spektakulärt även då. Minnet av 1 000 hänförda bibliotekarier och den kompakta, förväntansfulla tystnaden när Singer berättade om böckernas betydelse i hans liv. Ja, det var något helt oförglömligt. Även för vår gode författare och kvinnotjusare Singer som sällan kunde motstå kvinnligt sällskap. Särskilt om de var bibliotekarier som han ansåg var en särskild lyckad människosort, en bättre sort, helt enkelt. Utan dem skulle han aldrig blivit författare. 

Bokmässan 2010 var lika rolig, lyckosam, spännande, oförutsägbar som vanligt. Och lika tröttsam. Känslan av att åka runt i en torktumlare är påtaglig.
Våra författare var förstås med: Karin Alvtegen, Nisse Simonson, Bodil Jönsson, Conny Palmkvist, Miika Nousiainen. Alla fick de springa mellan seminarier, monterprat, intervjuer, signeringar och diverse andra scener där de fick prata sig hesa och debattera kring sina böcker och sitt författande.

Och vi sålde massor med böcker till alla dessa bokhungriga mässbesökare!

Nu packar jag om väskan för att besöka nästa mässa, den i Frankfurt.  Håll tummarna att jag där hittar vår nästa stora författare!

Heta dagar med Hetta

Ian på Akademibokhandeln City

Nu har Ian åkt hem och jag andas ut. Lättad och glad. Vilken succé besöket blev! Varje gång jag träffar en ny författare är jag alltid lite nervös. Tänk om han visar sig vara en snorkig diva trots alla fantastiska böcker han skrivit. Om han sedan visar sig vara så sympatisk och så intressant som Ian McEwan känns det som skänk från ovan. För nu vet jag att jag inte bara älskar hans böcker – jag njuter lika mycket av hans inspirerande sällskap.

Mitt fredagsbloggande förra veckan blev aldrig av, eftersom jag sedan i torsdags morse har agerat assistent, chaufför, sekreterare, servitris, signeringsexpert, hotellchef, värdinna, middagssällskap och inte minst hänförd åhörare på en fantastisk litterär kväll på Kulturhuset. Allt detta gjorde jag med stor förtjusning och jag led av svår separationsångest när Mr McEwan steg in i sin taxi till flygplatsen i lördags förmiddag. Ja, han försäkrade att han kände sig väl omhändertagen. Och nu vet han att han har en ”judisk mamma” här i Stockholm, en som är beredd att göra allt för honom. Det enda som saknades var väl en burk med hemlagad Chicken Soup att ta med på planet…

Men det var inte bara mig han tog med storm, utan även en handfull journalister och hela Babel-redaktionen på teve. Och böckerna springer iväg: vi måste trycka till, en vecka före recensionsdagen. Behövs det sägas att Hetta gör skäl för sitt namn…?

Med en varm bokhälsning,

Dorotea

En förläggares outgrundliga vägar till en författares hjärta

Mitt förhållande med Patti Smith genomgick en total metamorfos den 2 juli i år. Från att ha varit en anonym svensk förläggare som tjatat om att hon skulle komma till Sverige utnämndes jag till hennes svenska ängel, den bästa bokförläggare på jordklotet. Och allt detta på grund av ett par borttappade glasögon …  

 Vi var en liten delegation från förlaget som åkte till Borlänge för att lyssna på Patti Smiths konsert på Peace & Love Festivalen – och för att få chansen att träffa henne öga mot öga. Dagen började galet: det var hett, vi åkte vilse, hamnade i en oändlig vägarbetskö och kom kraftigt försenade till Borlänge. Svetten rann längs ryggraden när jag galopperade in på hotellet för att bokstavligen krocka med Patti herself. Även hon var försenad, svettig och stressad. En väska hade kommit bort på resan och hon verkade leta efter något i sin handväska. Efter en något andfådd presentation från min sida och en påminnelse om att hon snart skulle göra två intervjuer kände jag att risken var överhängande att jag skulle få en rak höger direkt på plats i den överbefolkade foajén.  Men till min förvåning fick jag ett varmt leende tillbaka. ”Oh, du är Dorotea? Så roligt att träffas. Självklart kommer intervjuerna att bli av. Ge mig bara en kvart.”

 Efter intervjun med Elisabeth Åsbrink för SVT fortsatte Patti leta efter något, tittade hjälplöst på sin musiker Lenny Kaye. Har du hittat dem? frågade hon. Han slog bara hjälplöst ut med armarna. Nada! Jag kunde inte låta bli att undra vad de letade efter. Och då fick jag höra att hennes livsviktiga och enda par glasögon var borta; Patti visste inte vad hon skulle ta sig till utan sina glasögon under de 42 kommande turnédagarna i Europa.

 Det kändes som en utmaning. Glasögonen måste hittas! Vi började ringa runt –  till Kastrup, Arlanda, Roskilde, vi kontaktade städpersonal på alla flyg och bussar som Patti satt sin fot på. Efter en intensiv jakt på de försvunna glasögonen inträffade undret:  en ung och intet ont anande Karl Oscar på Borlänge flygplats hade visst  snubblat över och nästan krossat ett par runda glasögon som låg på marken utanför flygplanet. Det blev att köra i ilfart till flygplatsen och tillbaka. Jag kunde inte låta bli att rusa in till Patti och avbryta intervjun som hon gjorde för DN och berätta om fyndet. Patti blev förstummad av glädje och tacksamhet. Allt som hände under resten av kvällen kommer jag aldrig att glömma. Vi blev inbjudna till Pattis svit. Nej, hon brydde sig inte längre om att hon var sen till konserten. Hon ville prata med oss och vi skulle absolut komma backstage efter konserten. Och ja, hon lovade att komma tillbaka till Sverige under hösten. Hon älskar ju Stockholm – och inte minst är hon beredd att göra ALLT för ”världens bästa bokförlag”.

Glada i varandra

Här kan du se Elisabeth Åsbrinks fina intervju med Patti Smith i Babel.

Och läs Georg Cederskogs intervju för Dagens Nyheter.

Dorotea

Ibland blir jag så väldigt otålig!

Det är ibland hårt och frustrerande att vara bokförläggare. Som nu, när Jonathan Franzens Freedom kommit ut med dunder och brak på den amerikanska marknaden. Franzen höjs till skyarna, utnämns till USA:s bästa nu levande författare och självaste Barack Obama har just skaffat boken. Visst är det musik för mina öron! Vi kan känna oss stolta över att vi ger ut boken på svenska. Men ack så svårt det är att vänta! Jag vill helst att ha den framme på svenska här och nu! Jag vill inte vänta!

Inte kan jag heller skylla på översättaren, Rebecca Alsberg, som håller på för fullt sedan i våras. En  kvalitetsöversättning måste få ta sin tid och vi är verkligen inte beredda att tumma på kvaliteten.

 Det enda jag kan trösta mig med är att när den bamsiga tegelstenen väl blir klar kommer den att vara en fröjd att läsa och att svenskättlingen och den inbitne fågelskådaren Jonathan Franzen (han har inget emot att hans namn uttalas på svenskt vis!) dyrt och heligt lovat att komma till Sverige när det blir dags.

Han kommer snart!

Och medan vi väntar på den bäste amerikanen  får vi glädja oss åt den bäste britten på Sverigebesök: Ian McEwan gästar Kulturhuset i Stockholm den 17 september kl 19.  Och trots att det är en fredagskväll och två dagar före valet verkar anstormningen vara ett faktum. Hoppas att ingen blir utan biljett!

Min förläggarfrustration dämpas lite när jag vet Ian McEwans nya roman Hetta snart kommer från tryckeriet och sedan ut till alla väntande McEwan-fan.

Med en varm höstlig läshälsning,

 Dorotea

Det hände något i vårt förlagskök i onsdags

Att blogga om böcker är som musik för en bokförläggares öron.  Äntligen fick jag chansen att i verkliga livet möta några bokbloggare i onsdags kväll. En upplevelse som stärker mig i tron att vi kan försätta berg tillsammans med så trogna entusiaster till läsare.

Det var en informell kväll vi ordnade i samarbete med Bokhora.se där Karin Alvtegen var huvudgäst på vårt lilla kontor vid Kungsholmstorg. Det var trångt och livligt i vårt förlagskök. Först lite god mat och dryck och sedan prat av Karin och mig själv.

Det blev intimt och personligt. Det märktes tydligt att Karin bjöd extra generöst på sig själv. Hon berättade om skrivprocessen, om våndan och glädjen i att sätta igång ett nytt bokprojekt och om tårarna som rinner när hon skriver sista sidan i sin berättelse. Hon berättade om hur hon började skriva. Om självförtroendet hon hade med sig från Vimmerby, eller rättare sagt från Näs, där Karin tillbringade sina somrar som barn i den Lindgrenska släktgården. Det var inte bara morfars syster Astrid som skrev. Det gjorde så gott som alla andra i släkten.  Hon berättade om den livskris som ledde till att hon skrev sin första bok under sex intensiva skrivveckor. Först efter att den första boken blivit antagen för utgivning var det dags att lära sig hantverket: hon blev entusiastisk medförfattare till tv-såpan Rederiet.  Där fick hon lära sig att skriva trovärdig dialog och hur man bygger en god historia, scen för scen.

Under kvällen pratade vi också lite om Karins och mitt samarbete kring vår första bok tillsammans, En sannolik historia. Det är kanske inte alla som anar hur länge samtalet mellan oss pågått, hur givande och roligt det känns att ha hittat till varandra.

Det hände något i vårt förlagskök i onsdags. Något jag värdesätter högre än stor publik eller tv-kameror.  Ett 20-tal inbitna bokentusiaster fick prata av sig om allas vår favoritsysselsättning: läsning och skrivande. Det gav mersmak.  Inget inspirerar en författare (och en bokförläggare!) lika mycket som att träffa läsarna. Det blev ett äkta boksamtal och kvällen hann bli sen innan vi skildes åt.

Tack alla som förgyllde min onsdagskväll!

Karin och jag på Café Blom

 

Hej!

Gårdagens kväll var en stor upplevelse för mig. Äntligen, efter flera års väntan,  kom Karin Alvtegens första bok hos oss. ”En sannolik historia” fick se dagsljuset vid 19-tiden på Café Blom på Skeppsholmen. Vi hade med oss en generös och  förväntansfull publik som lyssnade på Karins berättelse om hur hon tröttnat på att ta död på folk och bestämt sig att skriva en betydligt ljusare  historia efter att ha skrivit fem hårdkokta psykologiska thrillers. 

Tunga moln hängde över den lilla parken, men regnet höll sig nådigt borta fram till sena kvällen. Till slut var det bara marschaller som lyste upp det lilla bordet där vår glada författarinna signerade sina böcker.

Det känns alltid magiskt att se en ny bok födas men det är en alldeles särskild känsla att få presentera en för oss helt ny författare som bestämt sig för att byta genre!