Vi har alla en bild i huvudet av hur ett år ser ut. För mig känns året som att klättra uppför ett brant berg.
Lite segt och trögstartat i januari och februari. Då övermannas jag av känslor som alla handlar om hur vi någonsin kommer att överträffa det gångna året.
I mars och april börjar livet kännas en aning lättare: då har äntligen de första vårböckerna kommit. Nu kan vi börja sälja böcker på allvar. Men det är fortfarande lång väg att vandra och vårvindarna kan vara förrädiska.
Och så kommer sköna maj och klättringen går smidigare: pocketböckerna springer iväg ända fram till slutet på juni. Så när lugnet-före-stormen-månaden juli infinner sig gäller skön vila och intensiv mental träning. Välbehövligt för att kunna tackla alla underbara boksläpp i augusti och september.
I oktober och november springer jag så fort uppför att jag ibland snubblar över mig själv. Då tar alla Bokens Dagar och andra bokevenemang över mitt liv. Jag reser land och rike runt med våra författare, pratar med läsare och bokhandlare. Och med Frankfurts mastodonta bokmässa bakom mig är det blixtklättring som gäller. Då finns ingen tid att tänka, nu gäller det bara att sälja böcker.
Det är först nu i decembermörkret som det visar sig om klättringen var värt besväret. Och det är nu när julen närmar sig som jag kan få svindel när jag tänker på all den möda vi lagt ner för att nå ut med våra böcker. Det är nu det är upp till bevis om årets storsatsningar lyckas nå fram till de många bokläsarna i julhandeln. Hur ska det till exempel gå för Karins En sannolik historia, Kristinas Berlusconi – italienaren, Nisses Livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet, Ians Hetta, Alexanders I den första kretsen eller Wells Härjat och bränt?
Minns med glädje vår lunch med Ian McEwan
Så ser mitt bok-år ut, så har jag levt de senaste 35 åren. Och jag kan knappt bärga mig inför nästa klättring uppför 2011-års-berget!
Med en varm julhälsning,
Dorotea
